Life happens - Coffee helps!

Ge mig styrka - Humöret på denna lilla fining alltså.
Det är tjafs varenda dag. Varenda morgon.. Eller frukosten och påklädnaden går bra, men så fort vi ska gå så brakar det loss. Allt är fel - ska inte bära ryggsäcken, då bär jag den - på ett vilkor, att eftersom han prompt ska ha med sig paraplyet, så får han bära det hela vägen... Tror ni att det funkade?! Näe, eller självklart fick han bära det själv - jag gav mig inte, men det var gnäll och gnäll och en liten tår på kinden o.s.v. Sen från ingenstans så vart han glad igen. När han inser att det inte funkar lixom. Men varför är det samma visa varje gång?! Blir galen snart. Sen så vänder han allt mot mig. "Men du gnäller ju alltid mamma", "sluta vara så gnällig nu mamma". Och visst är jag inte bästa mamman mitt i morgonkaoset, men inte gnäller jag. Jag har slutat att ens försöka diskutera med honom på morgonen.. Det får bli skrik och bråk.. Jag och Kasper går, så får han komma gnällande efter... Man känner sig inte som bästa mamman kan jag lova, men Kasper ska inte behöva höra på gnäll varje morgon på väg till skolan.
 
Life happens - Coffee helps!